Mina memoarer.

Jag föddes redan som mycket ung, och på den vägen är det…

Lite historik:

Min far föddes 1926 son till en bysmed och rallare från Halland, han blev bergsprängare och åkte till Stockholm där han sprängde bergrum åt bl.a försvaret.

Under sin tid i Stockholm mötte han min mor som var född 1938…

Efter en ”backningsolycka” 1957 och panikbröllop med räknande på fingrar föddes min bror 1958…

Det märktes ganska snart att gossen var lite speciell…han var extremt lättlärd och vaken, snappade upp saker snabbt.

1963 föddes jag, mitt i sommaren på Södertälje lasarett, familjen var då bosatt i Vårby i Huddinge kommun strax söder om Stockholm, jag var en stor och lång klump som förmodligen gjorde att min salig mor gick som en skitnödig höna några veckor efter förlossningen.

Som liten var jag lugn och snäll, lite analytisk, studerade förundrat min omgivning.

Eftersom  min bror var 5 år äldre och lite inbunden så lärde han mig allt han kunde, och läste sina läxor med mig, det stod ganska snart klart att jag hade samma förmåga eller kanske man ska säga förbannelse som han att det mesta fastnade…

Jag kunde skriva och läsa mycket tidigt så när jag började skolan och möttes av grundkurs 1A (typ: far ror, mor är en orm) så höjde jag lätt på ögonbrynen och undrade försiktigt om det inte fanns något som kanske var liiite mer ”Al dente”.

Kul tyckte lärarna med en duktig och intresserad elev! Jag blev snabbt favorit men i samma takt ökade mobbningen av mig…jag analyserade situationen, studerade mina ”kamrater” och konstaterade att ”AHA” man ska vara barnslig och spela pajas och leka i skolan, inte lära sig!

Problemet var bara det att en sjuåring, även om han är aldrig så analytisk inte kan lägga sig på en korrekt nivå vad gäller barnslighet, alltså överdrev jag, blev FÖR barnslig och larvig, blev mobbad för det och fick givetvis även lärarna emot mig.

Under tiden blev det jobbigt hemma, mina föräldrar skildes när jag var 3 år, min mor försökte börja banta med den tidens bantningspiller som var mer eller mindre knark (amfetamin)

Hon började missköta oss och hemmet, stressade, blev olycklig, sökte vård, fick Valium etc etc…(läs mellan raderna).

Jag hamnade i först sommarhem, sedan behandlingshem, sedan fosterhem.

Inte någonstans blev jag accepterad, varken av fosterföräldrar lärare eller klasskamrater, nu låter det som en svårmodig rysk roman, men så var det tyvärr.

Jag ska bespara er kära läsare allt elände, bara ge ett enda litet utdrag från ett av alla fosterhem: En bondgård där de behövde gratis arbetskraft, grabben som var före mig tog livet av sig där, liket hade knappt kallna innan de ringde efter en dy liten slavdräng.

Jag snubblade på hans resväskor när jag kom, garderoben var inte utstädad, på insidan hade han klottrat ”Hjälp mig” med blod.

Ganska snart visade det sig att de var frireligiösa Moderater, jag fick stryk i guds namn för att de ville driva djävulen ur kroppen på mig, det skedde med en speciell piska.

Jag bodde i en vindsskrubb med bara en naken glödlampa i taket, innan jag gick till skolan mockade jag i lagården, när jag kom tillbaka var det lagården igen, jag slet som ett djur.

Enda litteraturen förutom läxorna var bibeln, den sträckläste jag i brist på annat.

Jag lyckades via skolsköterskan anmäla misshandeln och sa att det var jobbigt och att jag givetvis mådde dåligt och oroade mig, hon sa att hon skulle ta upp det med skolläkaren…2 veckor senare damp det ner lugnande piller brevlådan vilket renderade kopiösa mängder med stryk och timslånga förhör om vad jag sagt.

Jag lyckades så småningom smuggla iväg ett brev via en granne som kom till soc. Kännedom så åtgärden blev följande: (Jag har som vuxen begärt ut och fått protokollen från samtliga myndigheter) Det har till våran kännedom kommit att fysiskt våld förekommit så vi kontaktade fosterfamiljen och förhörde oss om förhållandet ”jo det kanske har hänt att han fått en liten dask”

Varvid de svarade: sluta med det!

Resultat? Jag fick så mycket stryk att jag än idag har men för livet.

Detta är ett exempel från ett av de många fosterhemmen jag var i. Notera att detta exempel är från 1975, inte 1875.

När jag gick i åttonde klass hade jag gått i nio olika skolor, svårt mobbad i samtliga, när jag kom upp i puberteten var jag mycket olycklig och kände mig oönskad och oälskad, jag kom som 14-åring till Stockholmsförorten Vårby Gård, direkt från landet med en ko som bästa vän så kom jag alltså till denna stenhårda miljö, mobbingen började omedelbart, de kunde inte nå mig fysiskt, jag var lång och urstark efter allt hårt arbete i fosterhemmen, men utfrysningen var värst.

Om ni har läst  boken ”Ondskan” så har ni mycket paralleller till mitt liv där.

Jag har alltid värnat om svaga och utsatta, både djur och vänner.

En liten kille i skolan blev påhoppad och det fick mitt blod att koka, jag blev helt enkelt skogstokig och kastade mig in i högen och slängde bort alla som stod och slog på honom, tyvärr var jag lite ouppmärksam så jag råkade krossa näsbenet på en tillsynslärare som hade kommit till undsättning.

Det renderade i ytterligare ett fosterhem, i Örebro den här gången…fosterfar var en gammal knarkare som blivit försöksutskriven från Hasselakollektivet, som ett led i hans ”rehabilitering” fick han statligt stöd och ”starta-egetbidrag” för ett storfosterhem (ja, det är sant)

Han var mer påtänd än normal, så efter en omgång när han trodde att jag var en vålnad som skulle mörda honom gick han lös på mig med en hammare, svårt skadad fick jag nog och rymde, jag blev inlagd och omplåstrad på Huddinge sjukhus, när jag blev bättre gick jag upp till soc som fosterhemsplacerade mig där och visade läkarintyget på skadorna och bad att få komma därifrån.

Jag bemöttes av ett flin och kommentaren: ”Överdriver du inte lite nu, han är väl inte mer än människa?”

Jag rymde, var på luffen några veckor ända tills de hittade ett ”nödhem” åt mig, i en garderob i en lägenhet i Brickebacken, en ensamstående mor med tre söner varav en hörselskadad.

För första gången i mitt liv utanför familjen bemöttes jag av…

Kärlek och respekt!

Men vid det här laget var jag dödstrött på att vara omkringslängd så jag slog näven i bordet och sa att mot en bråkdel av fosterhemslegan (fosterhemmens ”lön”) kunde jag få en egen lägenhet och klara mig själv.

Då var jag 15 år gammal med en vuxens visdom, tyngd av erfarenhet, bitterhet men också mycket djävlaranamma och Sisu!

Under hela skolgången läste jag mycket men struntade helt i prov och liknande, jag lärde för livet, jag läste och läste, bl.a uppslagsböcker mer eller mindre från pärm till pärm, jag förundrades över omvärlden, läste mycket naturvetenskap och biologi, språk var intressant, valde t.ex tyska i skolan.

Jag nödje mig inte med teori, till omvärldens förskräckelse skruvade jag isär det mesta i min omgivning, notera att jag skriver skruva isär, inte skruva sönder.

Eftersom mina betyg var urusla hamnade jag på en verkstadsteknisk utbildning, blev svarvare fräsare etc…efter gymnasiet jobbade jag på lite diverse ströjobb, bla på slakteri, städare, låssmed etc. Jag hann bli 20 år innan jag träffade det som jag trodde var Kärleken