Det har inrättats en ersättningingsnämnd för alla oss som blev vanvårdade och/eller misshandlade och utnyttjade i fosterhem och barnhem. De som beviljas får en summa av 250 000 kr

Först tänkte jag inte söka för att allt kommer tillbaka när man måste grotta i det, men jag har bestämt mig för att ansöka om inget annat för statistikens skull, att det ska finnas på pränt hur omfattande detta var.

Följande är en nedskriven redogörelse som jag skickade till dem, presonnamnen är cencurerade av hänsyn till efterlevande:

 Följebrev till Ersättningsnämnden:

Jag blev förflyttad mellan många olika fosterhem/behandlingshem.

Till följd av det hade jag gått i 9 olika skolor när jag gick i åttonde klass.

Jag väljer att belysa endast 2 av fosterhemmen.

1 XXX XXX (Jämtland)

2 Söredens elevhem Örebro

1 XXX XXX med familj var högreligiösa bönder som tog mig som fosterbarn enbart för att få en dräng till lagården.

De hade ett paradrum som var mycket fint som de visade upp när jag kom dit med de ansvariga, så snart de hade gått blev jag inknuffad och inlåst i en vindsskrubb med en naken glödlampa i taket, det blev mitt hem.

Uppfostran var mycket sträng med tydliga religiösa inslag, stryk och pisk gavs ”I Guds namn”

Strax innan jag kom hade enligt utsaga fosterbarnet innan mig tagit sitt liv, någon jag inte kan bekräfta, han hette XXX i efternamn.

Jag försökte tafatt berätta om övergreppen men var samtidigt livrädd för represalier, jag berättade för min mamma under ett jullov, hon pratade med en tjänsteman som ringde fosterhemmet och frågade om det stämde, nja, någon örfil kanske har förekommit” sa de. ”Sluta med det” sa tjänstemannen, ingen frågade mig.

Detta renderade i långa förhör, mer stryk och ”Gud nåde dig om du skvallrar igen”

Jag var så matt av allt stryk så jag kollapsade i skolan och blev hemskickad av läraren (han var fosterfars bror) Skolläkaren skrev ut lugnande medel till mig som fostermor tog.

Några dagar senare försökte jag i panik rymma men eftersom det var 5 mil till närmsta samhälle fann de mig med jakthundar och satte mig på vedhuggning under en hel natt.

Jag hade fobi för elstängsel som jag tyckte var obehagligt, när jag sa det till fosterfar fick han ett raseriutbrott och tryckte mitt ansikte mot stänglset och släppte inte taget om min nacke på flera minuter.

Jag har läst i journalerna att de fick massor av extra betalt för skidor och kläder etc, något som jag aldrig fick se.

Under det året jag var där magrade jag ca 10 kilo.

Det finns oerhört mycket mer att berätta men om ni behöver det kan vi ta det muntligt i så fall.

Deras extra utbetalningar och en hel del annat har jag journalutdrag på.

2 XXX XXX Söredens Elevhem Örebro

XXX (fosterfar) hade en historia bakom sig med tunga narkotikaproblem, efter att ha rehabiliterats på Hasselakollektivet ansågs han frisk, och som en del av att han skulle slussas ut i samhället (terapi?).

Så startade han ett storfosterhem för missbrukande ungdomar, oklart vad jag hade där att göra, jag var dels betydligt yngre än de andra, dels hade jag inga missbruksproblem.

Hela upplägget var en katastrof då både XXX och hans fru hade fortsatta missbruksproblem, de knarkade helt enkelt ihop med några av ungdomarna (inte fostermor, hon ”bara” drack)

Innan jag var 15 år tvingade fosterfar i mig sprit och söp mig full.

Narkotikaaffärer gjordes upp i hemmet och det var mycket obehagligt, vid ett tillfälle fick jag en laddad revolver tryckt mot tinningen för att jag hade för högt på TV:n.

Vissa sporadiska ”utredningar” gjordes men inget hände, jag har utdrag av ett förhör.

Efter en sällsynt rå misshandel rymde jag och kom till Huddinge sjukhus där jag fick ett intyg på skadorna, med intyget i handen gick jag till soc. I Vårby Gård och försökte förklara hur jobbigt det var och visade upp intyget, de såg också i mitt ansikte spår av misshandeln, men de smålog och sa att jag väl hade provocerat honom och att han inte var mer än människa.

Efter att ha begärt utdrag ur journalerna ser jag som vuxen till min häpnad att de inte ens skrivit att jag var där! Däremot borde det kunna finnas i en journal på Huddinge sjukhus, om jag inte minns fel tog de bilder också.

Jag befann mig på rymmen och vägrade återvända tills de ordnade ett annat boende åt mig i Örebro, men problemen var inte slut där, bl.a vägrade fosterfar lämna ut mina saker och min moped, jag var tvungen att hämta mina saker och moped med eskort. Det sista jag såg av XXX var när han vrålade att jag skulle dra åt helvete samtidigt som han slog mig hårt i ansiktet och sparkade mig på ryggen.

Efter det har jag bara hört talas om honom ryktesvägen att han hamnade i fängelse för bedrägeri och att han efter det förmodligen knarkade ihjäl sig, men det är som sagt rykten som jag inte vet så mycket om.

Tilläggas bör att det var totalt kärlekslöst och brist på empati i dessa fosterhem, jag blev aldrig  en del av någon sorts gemenskap, har t.ex inga bilder från den här tiden.